“Jag gråter nu”, sa jag, “jag vet att jag gråter.”Men jag grät inte. Huvudvärken dunkade. Jag torrhulkade som en bulimiker. Försökte provocera fram nåt ur kroppens innersta. Men inget.Jessicas värld faller samman när hennes mamma blir allvarligt sjuk. Men med både en döende förälder och egna barn finns inget utrymme att gå sönder. Så hon gör som hundratusentals andra svenskar: tar hjälp av ett SSRI-preparat för att klara vardagen. En ny version av Jessica växer fram, en som lyckas jonglera familjeliv med jobb och sorg. Å andra sidan, är man verkligen en hel människa om man knappt kan gråta? Och vad är viktigast: att fungera eller att känna?Sertralin är en naken skildring av hur det är att ta antidepressiv medicin – och vad som riskerar att gå förlorat på vägen. *Jessica Haas Forsling är frilansjournalist och bibliotekarie. Sertralin är hennes andra bok.