J.L. Runeberg var sin tids "kändis" och inte särskilt förtjust med de plikter detta medförde. Kroksnäs på Vessö i Borgå skärgård var hans tillflykt från allt det officiella. Där trivdes han med det anspråkslösa livet och de primitiva förhållandena. Han kopplade av i den vackra naturen, kastade loss från alla formaliteter och hade tid för fiske, jakt och rekreation.

När Runeberg sommaren 1851 återvände från sin svenska resa, under vilken han träffat kungen, blivit hjärtligt emottagen och på det mest storartade sätt firad av folket, frågade en vän till honom, som träffade honom i en båt vid kajen i Borgå, just på väg till Kroksnäs, om han haft trevligt i Sverige. "Nog var där trefligt, men än trefligare är det att åter komma till Kroksnäs och där få gå barfota och meta abborrar" - ljöd Runebergs lika uppriktiga som glada svar. Redan ett par veckor tidigare hade han skrivit tii Fredrika från Vasa: "Den som vore vackert hos er tillbaka! Jag är gränslöst mätt på all världens härlighet och längtar efter gröt, fisk och lugn på Kroksnäs".